Jaha då blev jag nu tvungen att gå med i Facebook!
Så som jag vägrat och kämpat emot men nu har jag insett att jag måste försöka förstå alla dessa sociala arenor som jag svävat i lycklig ovetskap om. Jag förstår nu varför vänner som älskar skvaller är lyckliga användare av FB. Det är som om en spindelväv av kommentarer, youtubeklipp, bilder och inbjudningar trasslar in oss och klibbar sig fast på näthinnan. Jag iakttar och avvaktar. Kilar in ett finger i maskorna och pillar lite. Vi får se vad som händer.
Hi! Hittade din facebook här...? inte där den ska vara....varför hittar vi inte varandra där? men spindelväven som ju webben är gör att man hittar varandra på nåt sätt ändå.....vi fick tillgång till er sida av karin kom jag på så jag kollade in lite. Som jag sa igår det tar tid att veta vad man ska ha saker till...men under tiden måste man ju pröva. Kram
SvaraRaderaHej Lena! KUL! Som du ser har jag inte gjort om mitt "huvud" än! Måste fundera ut ett mer eget koncept nu när du hunnit före!
SvaraRaderaHej Martina.
SvaraRaderaJag är inte med i Facebook än.
Känns som att jag är en av få som inte är det.
Du får berätta om hur det är när det gått en tid.
Nyfiken!
/ Sonja
Hej Martina!
SvaraRaderaJag har alltid haft fördomar mot facebook, men när min dotter tjatade om att skaffa ett konto gav jag in. Nu har jag upptäckt att det kanske inte är så skumt iallafall! Jag har till och med lyckats komma i kontakt med gamla klasskamrater som bori i Kanada.
/Celine