Jag har haft svårt att sätta mig ner och skriva ner mina funderingar kring måndagens föreläsningar om film och digital kompetens. Trögt. Inte för att jag inte tänkt, tvärtom, utan för att jag känner en stress bara jag tänker på det...
Idag var jag inne på Södra Latins fina blogg "bildformar" där bildläraren Stina bjudit in en man vid namn Vincent som under ett dubbelpass berättat om sitt spännande liv för eleverna samtidigt som de tecknade av honom. De arbetade sedan vidare med porträtten under en tid och det blev så fantastiskt fina resultat. Personliga, mångfacetterade och poetiska. Jag tänker att vi rör oss i en fiktiv värld en hel del idag. Även verkligheten speglas i TV genom dramatiserade, redigerade sanningar i dokusåpor osv. Jag blev så himla triggad att bjuda in verkligheten i klassrummet. Står det i konflikt med digital kompetens?
Genom nätanvändning kan vi idag vidga klassrummet otroligt mycket. Möjligheten till informationssök och kontakt med andra har blivit självklarheter. Nya sociala arenor och kommunikationsvägar gör att man kan tänka lite nytt. Förhoppningsvis. Det jag stöter och blöter är vad vi även diskuterade i måndags: vad ska jag ha IKT till och hur kan det på bästa sätt kombineras med det "goda från det gamla"?
Jag tror att min svårighet just nu består i att jag tänker på att jag måste testa alla digitala verktyg vi fått i kursen för att sedan utvärdera till vilken nytta de var. Det är tidskrävande och till viss del experimentellt. Kan bli synd om eleverna! Men det är nog den vägen jag måste gå. Handgripligen.
Nu ska jag handgripligen jobba på min hemsida som handgripligen skall användas offentligt för första gången på onsdag då den förhoppningsvis ska hjälpa mig att värva elever till mina bildkurser i höst!
